Mersmak

Det är spännande med rostning. Vissa ser det som en konst och andra ser det som en vetenskap. Sanningen är väl att det handlar om en kombination av de båda. Det finns en grund med teknik, kemi och väl beprövade metoder som det är svårt att klara sig utan. Men det finns också stora möjligheter att applicera sina egna tankar och rosta efter en filosofi som bara kan skapas via erfarenhet. Det är därför det är så svårt att ställa sig vid en rost för andra eller tredje gången. Även om man vet vad som är rätt att göra enligt boken, så har man inte övat upp känslan än för när det är dags att öka värmen eller om man kanske ska lugna ner rosten en aning. Det finns bitar som inte går att skriva in i manualen. Känslan måste övas upp. Det är som när man lärde sig cykla en gång i tiden. Man blir frustrerad varje gång man ramlar bara för att man inte har ryggradskänslan. När man till slut kan cykla utan stödhjul kan man börja leka och lära sig cykla på ett hjul. Det ser jag fram emot. Inlärningen är tröttsamt men rolig, och det ger mersmak.