På väg åt rätt håll.

Det var med saknad och längtan tillbaka i kroppen jag flög hem i lördags natt. En vecka i Etiopien har känts som en början på något riktigt. Det var första gången jag såg kaffe växa, första gången jag skakade hand med personen som odlar kaffet vi dricker. Första gången jag såg Sidamos röda bördiga jord och första gången jag smakade på papayan som växer granne med kaffet.

Människorna i Etiopien är stolta och leende och otroligt vackra. By efter by med hyddor, getter, åsnor, lekandes barn och färgglada mammor och pappor.

Vi har besökt processtationer och farmer, alla unika på sitt sätt. Har man sett en processtation har man inte sett dem alla. Vid varje processtation finns nya människor som jobbar för att deras kaffe ska bli ännu bättre i år. Varje Cooperativ inkluderar många människor som odlar kaffe bredvid deras hus, tillsammans med chilli, socker, papaya, banan och avokado. Helt naturligt. Det var en fantastisk känsla att vandra omkring på dessa plantage, få en papaya nerskakad till sig, smaka på ett kaffebär och titta på avokadon uppe i sitt träd.

Vi spenderade första dagen i Addis Ababa koppandes, sedan en 5am start för färden ner i Sidamo. I tre dagar besökte vi fem processtationer och plantage, ett i Yirgacheffe och resterande i övriga Sidamo. Vi satt skumpandes i bilarna otaliga timmar, fastnade i lera, fick punktering.. Men oftast gick det väldigt bra. Bodde på "enklare" hotell och åt mycket bananer och avokado. Sedan tillbaka till Addis för en dag av marknader och coffee shops.

Etiopien är ett fattigt land. Helt klart. Men innan man ens hinner fundera på det så slås man av lyckan och skrattet. Och skönheten i allt - naturen... Människorna.

Men vad som slog mig mest är stoltheten som människorna har, över deras land, deras kaffe och deras traditioner. Oavsett om vi dansade (läs försökte) etiopisk "skak på axlarna" dans, åt den tradionella maten eller fick en guidad tur på en processtation, så fanns det en otrolig stolthet i det dem ville visa oss.

Etiopien har definitivt satt sina spår. Både vad gäller mitt jobb i kaffebranschen och personligen. Det går inte att inte påverkas.