Vinter

Vintern är här. Har den inte kommit till dig ännu kan du köpa den för 150 pix. I år är den fyllig, söt och nötig och det är det ju inte alla vintrar som är.

Grattis till de himmelsblå

En dag som denna är det bara att buga sig och gratulera Malmö.

Men nästa år kommer Göteborg att återställa ordningen. För så här kan vi ju inte ha det.

Grattis, himmla kul......

Uganda

Uganda var en ny upplevelse för mig. Både som land och när det kom till kaffet. Innan jag kom till Kampala hade jag så vitt jag vet aldrig druckit något kaffe från Uganda. Nu har jag druckit desto mer.
Uganda är Robustans hemland, och Robusta står fortfarande för 85% av landets kaffeproduktion. Resten är Arabica, och det är en växande sektor. Jag har fått smaka både bra och dåliga exempel av bägge familjerna, och jag blev förvånad över vilken bredd och framför allt vilken höjd de kunde ta i smakmässigt.

Jag hade det stora nöjet att få hänga med på några koppningar på UCDA, det organ som allt kaffe som exporteras ut ur landet måste gå igenom och få ett godkännande av innan det får passera gränsen. Det var här jag för första gången fick smaka på en Robusta som jag skulle kalla söt, och som nästan helt saknade den där bitterheten som ofta biter sig fast i gommen, långt efter att kaffet koppats. Det var också här jag fick smaka på Arabica från landets alla distrikt. Men de bästa kopparna jag fick kom senare, hos en av exportörerna som hade anställt en driven kille som startat ett mikro-projekt med småbönder uppe på Mr. Elgon. Några av de kopparna översteg mina förväntningar i både arom och renhet och dom skulle klara sig långt i tävlingar som Cup of Excellence.

Jag fick även möjlighet att besöka och prata med flera av bönderna som var del i projektet. Dom hade bokstavligt talat kaffet växande bakom huset och torkade det på bäddar i trädgården. På frågan en av bönderna varför hon la ner allt det extra arbetet som det innebar att skapa mikrolotterna i stället för att bara gå till en tvättstation med kaffet svarade hon att ”titta bara på kaffet, ser du inte hur fint det är?” Och det var verkligen skillnad, både på hur kaffet såg ut och hur det smakade. När jag koppade hennes kaffe och jämförde med kaffe från den stora tvättstationen som låg runt hörnet och som visserligen var modern men inte sorterade sitt kaffe särskilt mycket så var det två olika världar. Den ena smakade som ett portvin och den andra låg närmare vinäger. Jag tror inte jag behöver säga vilken som var vilken.

Allt som allt var Uganda en grym upplevelse. Ett vackert land med ett överflöd av råvaror och natur och ett trevligt och ödmjukt folk. Nästa gång jag kommer ska jag bara se till att jag kan stanna i Kampala över helgen för ugandeserna vet hur man festar.

Kom och lär!

Sugen på att lära dig mer om kaffe och espressobryggning?

Vi har fortfarande platser kvar till kursen den 10 november kl 18-21!

Läs mer om kursen på www.damatteo.se och anmäld dig till pernilla@damatteo.se

Konga Farmers Cooperative.

Ett annat kooperativ vi besökte var Konga, Yirgacheffe. Först besökte vi processtationen och ett av kaffeplantagen. Vi såg även deras "Individual Coffee Nursery" där de odlar fram kaffeplantorna innan de planteras på plantagen. Otroligt sött. Sedan gick vi en promenad genom byn, förbi hydda efter hydda med kaffe växandes på bakgården. Efter en stund kom vi ner i byns centrum och såg platsen där småbönderna säljer sitt kaffe till processtationen. Jag säger by, för det var vad det var, men denna bys centrum var centrum för 40 000 människor i regionen, varav ca 12 000 odlar kaffet som processas på Konga processtation. Strax innan vi kom in i centrum gick vi förbi den nybyggda läkarmottagningen, som öppnar om en vecka. Det är dels staten och dels kooperativet som betalat för denna. Ett väldigt fint exempel på hur kooperativet hjälper hela byn. Vi såg även barnens skola.

Veckans kaffe

Denna vecka har ni chansen att köpa ett fantastiskt kaffe till fantastiskt pris. Passande nog är det Kebado Dara från Sidamo i Etiopien. Per och Pernilla har just varit på plats och sett hur kaffet växer och hur med stolthet och passion odlarna tar hand om dessa fantastiska röda små bär.

Jag har äran att få rosta detta kaffe här hemma i regniga Sverige. Kaffet är fylligt, blommigt och med toner av choklad. En favorit hos många av oss här på da Matteo. Passa på och pröva. Denna veckan har ni ett halvkilo för ynka 150:-.

Helt galet, ja vet.

På väg åt rätt håll.

Det var med saknad och längtan tillbaka i kroppen jag flög hem i lördags natt. En vecka i Etiopien har känts som en början på något riktigt. Det var första gången jag såg kaffe växa, första gången jag skakade hand med personen som odlar kaffet vi dricker. Första gången jag såg Sidamos röda bördiga jord och första gången jag smakade på papayan som växer granne med kaffet.

Människorna i Etiopien är stolta och leende och otroligt vackra. By efter by med hyddor, getter, åsnor, lekandes barn och färgglada mammor och pappor.

Vi har besökt processtationer och farmer, alla unika på sitt sätt. Har man sett en processtation har man inte sett dem alla. Vid varje processtation finns nya människor som jobbar för att deras kaffe ska bli ännu bättre i år. Varje Cooperativ inkluderar många människor som odlar kaffe bredvid deras hus, tillsammans med chilli, socker, papaya, banan och avokado. Helt naturligt. Det var en fantastisk känsla att vandra omkring på dessa plantage, få en papaya nerskakad till sig, smaka på ett kaffebär och titta på avokadon uppe i sitt träd.

Vi spenderade första dagen i Addis Ababa koppandes, sedan en 5am start för färden ner i Sidamo. I tre dagar besökte vi fem processtationer och plantage, ett i Yirgacheffe och resterande i övriga Sidamo. Vi satt skumpandes i bilarna otaliga timmar, fastnade i lera, fick punktering.. Men oftast gick det väldigt bra. Bodde på "enklare" hotell och åt mycket bananer och avokado. Sedan tillbaka till Addis för en dag av marknader och coffee shops.

Etiopien är ett fattigt land. Helt klart. Men innan man ens hinner fundera på det så slås man av lyckan och skrattet. Och skönheten i allt - naturen... Människorna.

Men vad som slog mig mest är stoltheten som människorna har, över deras land, deras kaffe och deras traditioner. Oavsett om vi dansade (läs försökte) etiopisk "skak på axlarna" dans, åt den tradionella maten eller fick en guidad tur på en processtation, så fanns det en otrolig stolthet i det dem ville visa oss.

Etiopien har definitivt satt sina spår. Både vad gäller mitt jobb i kaffebranschen och personligen. Det går inte att inte påverkas.