torsdag 31 mars 2011

Långt norr ut




Jag hoppas att man en dag skall kunna dricka gott kaffe var man än kommer landet. Att det skall vara en självklarhet att det serveras specialkaffe som bryggs och tas till vara på bästa sätt. Och nu kan man få det så långt norr ut man kan komma i detta landet. Närmare bestämt på Metrologen vid riksgränsen. Är du i närheten så titta in på en kopp vettja. Kaffet kommer ju inte smaka sämre med den fantastiska naturen.
Tack Madelene för de fina bilderna.

måndag 28 mars 2011

möten i Colombia: Orlando Babativa återser sitt kaffe



Igår tog jag en förmiddagsfika med Orlando Babativa som äger gården La Floresta i södra Huila. Ni hittar hans kaffe på hyllan på da Matteo.


häääär ligger gården

Vi köpte en liten lott av hans kaffe från den sena skörden 2010 och jag tog med en påse när jag åkte hit till Colombia. Och när jag som av en händelse sprang på mr. Babativa var vi ju tvungna att ta oss en kopp. Vi drog fram kvarn och presskanna och beställde in lite varmvatten och koppar.

Han var minst lika intresserad av att höra vart hans kaffe tagit vägen och hur det mottagits och se vem som rostar det som jag var att höra mer om hans gård och hur skörden ser ut i år. Vi njöt nog lika mycket av sällskap och kaffe bägge två.


Orlando Babativa får återse sitt kaffe


Enligt Orlando så ser det bra ut med blommingen och det verkar bli en bra skörd, om vädret vill. Jag ska ner och besöka honom i juni när skörden är i gång och koppa tillsammans med honom och förhoppningsvis gå därifrån med lite mer kaffe.

fredag 25 mars 2011

Att inte vinna.

Barista Cup 2011.

Jag tävlade i år för att jag kände att jag hade lärt mig mer och kommit längre, än sist jag tävlade. Det kan man ju tycka är ganska naturligt, eftersom det gått två år emellan. Men det handlar om något annat. Jag känner mig närmare kaffet nu, jag har sett det växa och jag har upplevt människorna, kulturen, jorden, smakerna, smutsen, naturen, kärleken och solen i Etiopien och Colombia. För mig är det avgörande.

Efter WBC 2010 i London satt jag på planet hem och kände mig lite frustrerad. Nivån är så hög i finalen i WBC och jag funderade över vad jag behöver göra för att ta mig dit. Hur mycket är jag redo att satsa? Hur ska jag göra? Vad är viktigt? Och vad har de baristorna som inte jag har i dagsläget? Svaret för mig är kontakten med kaffet. När man tävlar i finalen i WBC så handlar det verkligen om råvaran, inte om tekniska prylar eller attiraljer runt omkring. Och för att få det kaffefokuset måste man förstå kaffet, ha sett det växa, förstå processen kaffet går igenom innan det landar hos oss i Sverige. Då blir det en tävling med mer djup.

Och där på planet bestämde jag mig för att jag inte kunde tävla igen innan jag hade fått mer kaffekunskap. Så jag bestämde att jag måste besöka ursprung innan jag tävlar igen.

Så kom oktober och jag åkte till Etiopien. Det var en fantastisk resa. En vecka full av ödmjukhet inför människorna och landet och inför hur lite jag faktiskt kan om kaffe. Första dagen tillbaka hemma sa jag till Matts att jag ville tävla igen. Kom tillbaka om en vecka när du tänkt igenom det en gång till, sa han. För ja, det tar mycket tid och energi och fokus från mitt privatliv och mitt dagliga jobb. Efter en vecka hade jag bestämt att jag ville. Redo att lägga mycket av min fritid och min energi på tävling en gång till. För att jag vill vara med och påverka tävlingen. Inte i första hand vinna, utan påverka och göra något annorlunda. För om jag ska vara helt ärlig, är tävlingarna ibland ganska sömniga. Baristor som levererar det som domare förväntar sig.

En vecka innan tävlingen kom jag hem från Colombia. En vecka på Nordic Barista Cups årliga resa (som jag vunnit tillsammans med övriga landslaget, det är ju helt galet att vinna en sån fantastisk resa…) Återigen mötte jag människorna som har växt upp bland kaffeträden. Fem kaffeodlare, alla i 80-års åldern, som odlat kaffe hela sina liv. Tagit över gården efter sin far, som tog över den efter sin far… De kan sitt kaffe utan och innan, förstår det till fullo. Förstår jorden, växterna, solen och regnet.

Men de hade aldrig koppat tidigare. De vet inte vad som påverkar en espresso i form av malningsgrad, tryck, rostdatum, dosering etc.

Vi behöver definitivt förstå deras värld. Och de skulle få ut mycket av att se en glimt av vår. Att koppla ihop dessa två världar, dessa två ändar av linjen, kanske är det den känslan och viljan som gav mig inspirationen att tävla igen. Att få fram det budskapet, att det är detta det handlar om. Det är detta som gör att båda två ändar av kedjan utvecklas.

Så tävlade jag. Med en presentation innefattandes en koppning av två kaffen och noll rum för misstag eller ombryggning. Detta var mitt sätt att försöka få fram mitt budskap, om vad tävlingen handlar om för mig och om vad specialkaffebranschen handlar om för mig. Riskabelt, men enda sättet för mig att göra det. Och det gick bra, jag satte den. Jag kände att jag nådde ut till domare och åskådare. Och just därför var jag otroligt nöjd, oavsett om jag skulle vinna eller inte.

Men. Jag är en tävlingsmänniska. Och när finalen var klar ville jag så otroligt gärna vinna. När jag stod där och de räknade upp 6:e platsen, 5:e, 4:e… Så ville jag inte höra mitt namn förrän på slutet. Men så kom det efter att 3:e platsen annonserades. Och det var tungt. För jag skulle ju vinna, jag hade ju bestämt mig för det. Men. Marginalerna är så otroligt små. Efter en briefing med huvuddomaren förstod jag vad som gjorde att jag tappade 45 poäng mellan semifinal och final – jag drog en av två espressoextraktioner ca 2 sec för länge. De blev lite bittra. Jag visste att den risken fanns med mitt kaffe. Går jag över 30 sec så kan den dra åt det bittra hållet. Jag räknade för långsamt, trodde jag låg på 29. Störtdykning ner i poängen. Men det är så det är. Domarprotokollen funkar. Det är espressosmaken som ligger i centrum. Mina poäng skulle ner för två espresso var aningen bittra. Helt rätt. Men surt. Och sen kan man hålla på och fundera över om jag hade vunnit om jag hade satt dem. Men egentligen är det ingen idé att fundera på den saken, för jag vann inte.

Men så fick jag alla dessa fina kommentarer och samtal. Om att människor gillade det jag gjorde och till och med var imponerade. Vilket värmer så otroligt och fick mig att tänka att jag ändå gjorde det jag kom dit för att göra – en annorlunda presentation som jag nådde ut till folk med.

Och Alexander, vilken vinnare. En otroligt värdig vinnare. Jag ska göra mitt bästa för att ge honom små tips om espressobryggning i Bogotá på 2600 meters höjd. För det är en utmaning kan jag lova. Men utmaningar gillar ju vi tävlingsbaristor. Go Alexander!

Gubbkaffe

Tog med lite kaffe o kvarn till en gubb resa till Sälen, tänkte att lite ofrälse skall få smaka utan att göra det för svårt, malde o körde i sunkbryggaren som puttrade på....smakade o det funkade ruggigt bra, sa inget o gubbarna sörplade på o efter en stund kom kommentarena haglande om gott kaffe, att det skulle funka i en sunksörplande bryggare utan att det skulle bli totalförstört det trodde jag inte.

Tesen att det måste vara rätt teknik fick sig en törn, bra råvara o dålig teknik funkar anständigt, testa själva.

tisdag 15 mars 2011

att vinna

Grattis Alexander Ruas, o grattis Pillan till tredjeplatsen, Jesper till 6:e platsen samt alla andra baristor. Små saker avgör i en final. Bra baristor jämt startfält ett litet misslyckande o man är borta från förstaplatsen eller pallen. Sett det så många gånger. Många besvikelser, det är ju vinsten man vill åt, det vill de flesta. Nu gäller det, hur hantarar man nu detta nederlag som ju inte är ett nederlag utan kanske själva vinsten, att förlora kan vara karaktärsdanande och ömjukande inför livet, besvikelsen är naturlig den måsta man få finnas där men sen gäller det att resa sig o söka nya mål o kanske kan man sen när distansen infunnit sig känna tacksamhet för förlusten.
Hur kommer det gå för Alexander då? Han är en livserfaren man med barn o lite äldre än de flesta i startfältet, distans o mognad annat fokus i livet med andra ord, kan vara en styrka. Vilket fall som helst kommer bogata vara en utmaning som heter duga.
Tidskillnad, hög höjd, annan lokalkultur, samt hela WBC formatet som är mycket annorlunda jämfört med hemma i ankdammen,
Alexander vila några dagar sen börjar omstarten mot Bogata, Grattis igen.

måndag 14 mars 2011

Finaldags för Pernilla

Pillan är grym. Efter en hård uttagning och en tuff semifinal har hon som en sv sex baristor tagit sig vidare till finalen i Barista Cup 2011. Just nu håller hon på att putsa porslinet och fixa med håret och verkar ha full koll på allting. Det har hon verkligen haft under tävlingen också och jag ser fram emot att se henne igen under finalen.

Hejja Pernilla!






- Posted by Per using BlogPress from Pernillas iPhone

söndag 13 mars 2011

Semi

En bra dag börjar lida mot sitt slut. Våran Pernilla är vidare till semi imorgon. Hon såg grym ut idag och då är det ändå imorgon hon växlar upp. Det kan bli en riktigt bra dag imorgon.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snart så

Då är det snart dags. En härlig röra och hög puls.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 12 mars 2011

Fler modiga tävlande!

Nästa tävlande: Henrik Sandén, Kaffemaskinen.

Kaffe: Shakiso Welena - Etiopien. da Matteo.

Bryggmetod: Presskanna och Hario V60. (Precis som Oscar brygger Henrik kaffet i presskannan först och sedan filtrerar det genom Hario V60.





Tävlande nr 3:

Vår egna Camilla Pettersson!

Kaffe: Goroka - Papua Nya Guinea och Shakiso Welena - Etiopien. da Matteo.

Bryggmetod: Hario V60.









Tävlande nr 4:

Jesper Bood.

Kaffe: El Borbollón - El Salvador. da Matteo.

Bryggmetod: Clever Coffee Dripper, där kaffet först får dra i 2,5 min för att sedan filtreras som genom ett melittafilter.





Tävlande nr 5:

Jesper Tullback, Kaffemaskinen.

Kaffe: Goroka - Papua Nya Guinea och Shakiso Welena - Etiopien. da Matteo.

Bryggmetod: Aeropress.





Tävlande nr 6:

Emil Eriksson, Johan & Nyström.

Kaffe: Los Lojanes - Panama. Johan & Nyström

Bryggmetod: Koppning





Tävlande nr 7:

Anders Thor, Espressospecialisten.

Kaffe: Nekisse - Etiopien. Love Coffee.

Bryggmetod: Aeropress





Location:Hammarby Fabriksväg,Stockholm,Sverige

Seminariedag!

Vi är på SCAE's Seminariedag på Sthlm Coffee Academy. Jag och Emil Eriksson har precis hållt en föreläsning om vår Colombiaresa samt koppat prover vi fick med oss hem från sex regioner.

Nu är det dags för första svenska Brewers Cup. Brewers Cup är en ny tävling där man väljer valfritt kaffe, brygger det i valfri manuell bryggmetod och presenterar det för 3 domare. 10 min tävlingstid. 70% av bedömningen går på smak och 30% på presentationen. Första internationella Brewers Cup kommer gå av stapeln i Maastricht i Juni.

Först ut: Oscar Nyman, Johan & Nyström!





Kaffe: Agoga - Papua Nya Guinea. J&N.

Bryggmetod: Presskanna och Hario V60.

Tilläggas ska också göras att alla tävlande fått sen igår kväll på sig att förbereda sig, starkt att ställa upp!

Location:Hammarbyvägen,Stockholm,Sverige

fredag 11 mars 2011

da Matteo feel i storstan.

Vi är på V Street Coffee med våra kompisar. Kunder, vänner och kaffefolk. Lite öl, lite Göteborgsimporterat surdegsbröd, Jesper kör delar av sin rutin, jag har testat mitt kaffe med Sthlmsvatten. Lanserar vår nya fylliga blandning Passagen. Gött häng!























Location:Vasagatan,Stockholm,Sverige

På väg!

På väg upp mot Sthlm och Barista Cup. Bilen är packad till topp med tävlingsgrejer och kollegor. Kul ska det bli. Förväntansfullt, pirrigt, göttigt!








fredag 4 mars 2011

Här händer det.


Armenia, Quindio, Colombia.

Jag är uppfylld av möten, smaker, kunskap, upplevelser. Jag sitter på en terass på gården där vi bor, mitt i kaffelandet. Utsikten är makalös.

Måndagen spenderade vi först på FNC, Federacion Nationalez de Cafetera de Colombia. Nationella Federationen för Kaffeodlare i Colombia. Vi fick lära oss om vad de gör samt koppa. FNC är en non-profit organisation som startades och ägs av odlarna. De hjälper odlarna både ekonomiskt, tekniskt och socialt. De är även kaffehandlare och köper och exporterar 70% av Colombias kaffe. De säkerställer kvalitén på allt kaffe. Vi koppade kaffe från de 6 största regionerna.

På eftermiddagen flög vi söderut, till Popayan och Cauca regionen.

Tisdagen: Vi besökte ett av FNC's center där de jobbar med support till odlarna. Vi koppade även här, fem olika kaffe från Cauca regionen. Alla kaffen välbalanserade med fin syra. Vi besökte en farm och plockade kaffe.

Vi åkte till skolan som Nordic Barista Cup skänk 75 000:- till, i form av ett datorrum. När vi åker på grusvägen mot skolan, kommer vi plötsligt runt ett hörn och 257 barn står i två led på var sin sida av vägen. Vi går ur bussen och möts och applåder och skratt. De rörde mig till tårar. Vi planterade varsitt kaffeträd, en microlot bredvid skolan som nu heter Nordic Barista Cup. Sen var det tal av några av barnen och lärarna och Colombianska nationalsången. Talen handlade om hur tacksamma de var över datorerna och det var så otroligt fint. Sen åt vi lunch med alla lärare och hade fotostund. Otroligt fina möten med barnen och med lärarna.

Onsdagen:

Flyg till Pereira.

På CENICAFÉ, FNC's Center for Research, labbar de med allt som rör odlingen och arterna. Allt för att odlarna ska veta hur de ska producera världens bästa kaffe. Stor fokus på varieteter. De har ett plantage med variteter som de exprimenterar med. 450 varieteter, varav 150 av dem är projekt som de testar. Har sett alla typer av kaffebuskar och träd. Helt otroligt. Har man sett ett kaffeträd har man verkligen inte sett alla.

På eftermiddagen besökte vi en Instant Coffee Factory. De producerar 8% av världens konsumtion av frystorkat kaffe. Otroligt intressant att se hela processen. Det gjorde mig bara mer övertygad om att det är helt absurt att dricka kaffe som gått igenom den processen. En process på ca 7 steg, varav bl.a. utsätta kaffet för en extraktion under 9 timmar där kaffet utsätts för 180 gradigt vatten, 5500liter i timman, samt en frysning av "smeten" ner till -50 grader. Plus massa steg däremellan som kändes lika ohälsosamma. Fabriken var helt overklig och det känns bara helt sjukt att utsätta kaffe för en sådan grej. Det är uppenbart att det inte handlar om att tillverka en kvalitetsprodukt, utan helt enkelt fylla ett behov som konsumenten har. Var det behovet kommit från är ett annat blogginlägg.

Idag torsdag:

Vi har denna morgon besökt en farm här nära Armenia som heter Agrado. Vi såg hela processen och planterade lite baby coffee plants. Fick möta sex kaffeodlare här från trakten, fick höra deras historia om hur de nästan alla har ärvt sina gårdar från sina familjer och själva varit odlare i 75 år. Dessa män är fantastiska. De är så lyckliga i det de gör och var de är i världen. Att vi i västvärlden springer och springer slår en direkt när man pratar med dessa män. Återigen känslosamma möten. Vi koppade även med dem, första gången de koppade i sina liv. Det var ett speciellt ögonblick för oss alla tror jag.

Här är jag, mitt i essensen av kaffebranschen. Med människorna som skapar det vi är så passionerade över. Vi har så mycket att lära från dem och jag har den allra största respekt för det de gör. Att möta dem är avgörande. Avgörande för att jag vill stanna i den här brancshen. Avgörande för att känna respekt, passion och förståelse för kaffet och mitt jobb.













Spana in: www.nordicbaristacup.com

Location:Armenia,Armenia,Colombia

torsdag 3 mars 2011

Geneve 2011

60 kg kaffe, 500 liter mjölk, 3000 kanelbullar. Hur lyckas man servera detta på två dagar? Jo man tar två espressomaskiner, två kvarnar och sju stycken trimmade baristor och åker till Geneve och placerar sig i volvos monter på bilmässan. Sen kör man tills man inte orkar stå mer. Viktor, Louise, Jorun, Markus, Camilla, Patrik och jag Christian. Om vi är ett trimmat och service inriktat supergäng? Det kan du hoppa upp och fethaja att vi är.



12 kaffeplantage och en tefabrik i Indien

Jag sitter i skuggan av bananblad i en Indisk turistort med en lassi i handen och tittar på indier som badar med kläderna på. Jag har just lämnat bergen i Chickamalagur där jag den senaste tiden har vaknat av att solen går upp över bergstopparna runt mig och spridit ljus över tebuskarna som täcker bergssidorna.

Jag har åkt runt i en dryg vecka och besökt kaffeplantage och behöver verkligen vila upp mig. Det har varit långa dagar med många möten och det har varit väldigt lärorikt.

Jag började i Coorg på Nullore Estate, bollades vidare till mr. Panappa på Elk Hill Plantation i Hassan, lämnades över som en stafettpinne till Harley Estate i Chickamalagur och vidare till 7-8 andra gårdar i Baba Budan Hills med omnejd innan jag landade i Balanoors teplantage. Jag har många att tacka men främst mr. Panappa och mr. Kuriyan för fantastiska dagar och underhållande kvällar.

Jag har koppat kaffe och druckit mycket som överraskat mig. Jag har smakat robusta som inte smakar robusta och arabica som smakar precis som kaffebäret gör när man äter det moget från busken. Jag har sett Liberica växa. Jag har besökt ett rosteri mitt i ett kaffeplantage och njutit av kaffe och choklad bland buskarna och träden som bönorna växt på. Det har varit fint men ansträngande så nu tycker jag att jag förtjänar att pusta ut och vila på stranden. Jag har hört att ni har det kallt och gott där hemma och ska tänka på er när jag dricker min nästa kokosnöt i solnedgången.



tisdag 1 mars 2011

Rese/duvor

Per i Indien, lever du Perka? Pillan i Columbia, resten av gänget , 7 st baristor i Geneve o skottar latte i . Nåväl några kvar o försvarar marken. Själv då, matar duvor i parken.

Afrika slipar tekniken


















Barista Cup närmar sig för de svenska baristorna. Här är Mark Okota, i träningslabbet på Uganda Coffee Development Authority i Kampala. Han är Ugandas regerande mästare och kommer representera landet i World Barista Championship i Colombia i Juni. Han vann nationellt redan i November och har legat i hårdträning sen dess. Känn ingen press Sverige.

kaffepaus i Uganda

Café Pap i Kampala, det hippaste hippa. Kanske även daMatteo skulle förgylla sina cappuccinos med kärleksbudskap i chokladsås?