Behövlig vila

2004 började hon sin tjänstgöring här hos oss på da Matteo. Ca 600000 koppar senare behöver vår fina och trogna fru FB70 en välbehövlig paus för att återhämta sig. Oavsett om hon kommer tillbaks eller ej så har hon alltid en given plats hos oss. Respekt är ordet





- Posted using BlogPress from my iPhone

15 År

I espressons tjänst, då hette vi Caffee Espresso vi hade Segafredo, Lavazza i kvarnen. Skitig maskin skulle det vara, gammalt "gör",smaksätter sa man från leverantörerna. Malskivor bytte vi aldrig, tamper fanns inte o mjölkskummningen i tvålitersmått tills det brummade högt(hörselsskador) o skummet blev hårt som maräng sen toppade vi cappuccinon med kryddblandning. Vi var den nya tidens cafébiträden, första Barista Cup 1999 Vann Christian Frändfors som jobbade hos oss o helt plötsligt kallade vi oss Baristor...När kaffet smakade bra undrade vi varför...vad gjorde vi rätt då? Tja, rätt koppar, 3 cl, o crema funkade men sen hällde vi socker i, tror faan att vi gjorde det. Och vi hällde latte i glas vilket var nytt och införde ett nytt kaffespråk o beteende.

Fika på nytt sätt även om vi inte skulle dricka skiten idag.

Kommer ihåg rosteriernas undrande när vi körde på som ångvältar o sa till dom att"ni kan inte rosta espresso" o det var ju sant. Två värdar möttes men krockade totalt.

En del har hänt trots allt...

Torsdagen den 9 dec kan ni få smaka historia o framtid i passagen, gratis hela dagen o har ni tur kanske ni kommer möta några av "gubbarna" från förr bakom spakarna.

Vinter

Vinterkaka, vinterkaffe, vinterkyla. Vintern är här. Tur då att det finns skön värme på Kaffeverket på St Eriksgatan i Stockholm.

da Matteo hjärta Barista Cup

Kommer nån från da Matteo att tävla i Barista Cup i år?

Jajjemen.

Det är inte jag, men det är någon med tävlingserfarenhet.

Vågar du möta motståndet?

I så fall är det dags att kliva upp, surfa in på scae.se och anmäla dig. Gör det nu, eller i alla fall innan den 15 december. Vinnaren får ju åka till Bogota i Colombia och representera Sverige i WBC. Det priset gör ju att till och med jag blir sugen på att ställa upp.

Heta baristor!

Vi har ett samarbete med fantastiska Dunderdon, vilket har resulterat i nya snygga baristaskjortor. Kom in och spana in oss!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tio i Topp

Cup of Excellence är över för Brasilien i år. Fjärde koppningsdagen innehöll bara de tio bidrag som genom den nationella uttagningen, den internationella uttagningen och finalomgången blev rankade högst. Så det var ett angenämt bord som mötte oss idag. Varje kopp var enastående, men ändå väldigt olika sinsemellan. Jag gav vinnaren 95 poäng av hundra vilket man får räkna som en god kopp kaffe.

Nu är jobbet över, vi är på väg för att möta odlarna bakom kaffet och kan ägna oss åt att njuta av sol och värme. Ceremonin där vinnarna annonseras visas live ikväll klockan 21.30 svensk tid och du kan hitta en länk på
www.cupofexcellence.org.

Rapport från CoE Brasilien

Har idag koppat hälften av bidragen i Cup of Excellence i Brasilien. Spänningen var påtaglig och koncentrationen var hög i koppningsrummet, för att inte tala om ljudnivån när alla domarna satte igång att sörpla.











Jag har efter dagens omgång en helt ny syn på kaffe från Brasilien. Väldigt få koppar smakade typiskt brasilianskt och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag hade kaffe från Etiopien, Kenya eller Colombia på bordet.

Ni som kommer få hem proverna och tänker bjuda på auktionen i januari har något att se fram emot. Själv ser jag fram emot morgondagens koppning.

Cup of Excellence, Brasilien

Cup of Excellence är en kaffetävling som första gången gick av stapeln 1999 i Brasilien. I tävlingen får gårdar i ett land bidra med sitt kaffe som sedan koppas av nationella och internationella domare. De vinnande bidragen säljs på en internetauktion till rosterier runt om i världen som får en möjlighet att få hem unika kaffen. Odlarna får i sin tur unika priser och Cup of Excellence har gjort det möjligt för bönder runt om i världen att våga satsa på kvalité, utveckla sin produkt och sin produktion och öka sin levnadsstandard.

Första året stod 14 koppare och bedömde bidragen, men Cup of Excellence har vuxit och finns nu i nio länder. Sista tävlingen för 2010 är i Brasilien, och där är jag nu.

Över 250 bidrag var med i uttagningen från början och dom har med hjälp av den Brasilianska domarkåren sållats ner till 47 stycken. Dom ska jag, som del i den internationella domarkåren, vara med och ranka den kommande veckan. Alla bidrag är uppe på koppningsbordet minst fem gånger under tävlingen och bara dom bidrag som återkommande får höga poäng avancerar, och slutligen återstår bara de bästa. Det känns kul och spännande att bli utvald att vara med i juryn i denna tävling och det kommer bli en spännande och koppningsfylld vecka med start i morgon.

Kenya

Kenya. Sista anhalten på min resa och även detta en ny upplevelse för mig. 70% av kaffet från Kenya kommer från småodlare som gått ihop i kooperativ. Resen kommer från smågårdar som har mindre än 5 tunnland och stora, ofta internationellt ägda gårdar som också äger sina egna tvättstationer. Jag känner många som besökt Kenya och blivit avskräckta av stora fält med träd i raka led, en bild långt ifrån Etiopiens skogar, och som tappat kaffesuget av storproduktionen.



Jag hade tur att se en annan bild av landet. Efter att ha koppat början av årets skörd i Nairobi satte jag mig i en bil och drog ut på slingriga vägar längs mt. Kenyas sluttning för att hänga i ett distrikt som heter Meru. Där mötte jag blommande kaffebuskar och bönder med några tusen träd runt hörnet och en liten liten tvättstation i trädgården. Jag fick gå på en av dom få ekologiska kaffefälten i landet, snacka med odlare om deras förutsättningar att nå ut med sin produkt utan att bli utsugna av stora bolag och jag fick med mig prover hem.



Skörden i Kenya har precis börjat men inte riktigt kommit igång, så det intressantaste kaffet är fortfarande inte moget, men det går nog ändå att få en bild av vad skörden har att ge av det jag har i väskan. En sak är dock säker; på grund av ovanligt lite regn kommer det Kenyanska kaffet kommer bli dyrt även i år.

Det var en fin syn att se giraffernas svajande halsar på väg mot flygplatsen för att åka hem till vinterlandet igen, och jag hoppas att jag snart kommer tillbaka för att återigen hälsa på bönderna och förhoppningsvis tacka dom för kaffet.

Vinter

Vintern är här. Har den inte kommit till dig ännu kan du köpa den för 150 pix. I år är den fyllig, söt och nötig och det är det ju inte alla vintrar som är.

Grattis till de himmelsblå

En dag som denna är det bara att buga sig och gratulera Malmö.

Men nästa år kommer Göteborg att återställa ordningen. För så här kan vi ju inte ha det.

Grattis, himmla kul......

Uganda

Uganda var en ny upplevelse för mig. Både som land och när det kom till kaffet. Innan jag kom till Kampala hade jag så vitt jag vet aldrig druckit något kaffe från Uganda. Nu har jag druckit desto mer.
Uganda är Robustans hemland, och Robusta står fortfarande för 85% av landets kaffeproduktion. Resten är Arabica, och det är en växande sektor. Jag har fått smaka både bra och dåliga exempel av bägge familjerna, och jag blev förvånad över vilken bredd och framför allt vilken höjd de kunde ta i smakmässigt.

Jag hade det stora nöjet att få hänga med på några koppningar på UCDA, det organ som allt kaffe som exporteras ut ur landet måste gå igenom och få ett godkännande av innan det får passera gränsen. Det var här jag för första gången fick smaka på en Robusta som jag skulle kalla söt, och som nästan helt saknade den där bitterheten som ofta biter sig fast i gommen, långt efter att kaffet koppats. Det var också här jag fick smaka på Arabica från landets alla distrikt. Men de bästa kopparna jag fick kom senare, hos en av exportörerna som hade anställt en driven kille som startat ett mikro-projekt med småbönder uppe på Mr. Elgon. Några av de kopparna översteg mina förväntningar i både arom och renhet och dom skulle klara sig långt i tävlingar som Cup of Excellence.

Jag fick även möjlighet att besöka och prata med flera av bönderna som var del i projektet. Dom hade bokstavligt talat kaffet växande bakom huset och torkade det på bäddar i trädgården. På frågan en av bönderna varför hon la ner allt det extra arbetet som det innebar att skapa mikrolotterna i stället för att bara gå till en tvättstation med kaffet svarade hon att ”titta bara på kaffet, ser du inte hur fint det är?” Och det var verkligen skillnad, både på hur kaffet såg ut och hur det smakade. När jag koppade hennes kaffe och jämförde med kaffe från den stora tvättstationen som låg runt hörnet och som visserligen var modern men inte sorterade sitt kaffe särskilt mycket så var det två olika världar. Den ena smakade som ett portvin och den andra låg närmare vinäger. Jag tror inte jag behöver säga vilken som var vilken.

Allt som allt var Uganda en grym upplevelse. Ett vackert land med ett överflöd av råvaror och natur och ett trevligt och ödmjukt folk. Nästa gång jag kommer ska jag bara se till att jag kan stanna i Kampala över helgen för ugandeserna vet hur man festar.

Kom och lär!

Sugen på att lära dig mer om kaffe och espressobryggning?

Vi har fortfarande platser kvar till kursen den 10 november kl 18-21!

Läs mer om kursen på www.damatteo.se och anmäld dig till pernilla@damatteo.se

Konga Farmers Cooperative.

Ett annat kooperativ vi besökte var Konga, Yirgacheffe. Först besökte vi processtationen och ett av kaffeplantagen. Vi såg även deras "Individual Coffee Nursery" där de odlar fram kaffeplantorna innan de planteras på plantagen. Otroligt sött. Sedan gick vi en promenad genom byn, förbi hydda efter hydda med kaffe växandes på bakgården. Efter en stund kom vi ner i byns centrum och såg platsen där småbönderna säljer sitt kaffe till processtationen. Jag säger by, för det var vad det var, men denna bys centrum var centrum för 40 000 människor i regionen, varav ca 12 000 odlar kaffet som processas på Konga processtation. Strax innan vi kom in i centrum gick vi förbi den nybyggda läkarmottagningen, som öppnar om en vecka. Det är dels staten och dels kooperativet som betalat för denna. Ett väldigt fint exempel på hur kooperativet hjälper hela byn. Vi såg även barnens skola.

Veckans kaffe

Denna vecka har ni chansen att köpa ett fantastiskt kaffe till fantastiskt pris. Passande nog är det Kebado Dara från Sidamo i Etiopien. Per och Pernilla har just varit på plats och sett hur kaffet växer och hur med stolthet och passion odlarna tar hand om dessa fantastiska röda små bär.

Jag har äran att få rosta detta kaffe här hemma i regniga Sverige. Kaffet är fylligt, blommigt och med toner av choklad. En favorit hos många av oss här på da Matteo. Passa på och pröva. Denna veckan har ni ett halvkilo för ynka 150:-.

Helt galet, ja vet.

På väg åt rätt håll.

Det var med saknad och längtan tillbaka i kroppen jag flög hem i lördags natt. En vecka i Etiopien har känts som en början på något riktigt. Det var första gången jag såg kaffe växa, första gången jag skakade hand med personen som odlar kaffet vi dricker. Första gången jag såg Sidamos röda bördiga jord och första gången jag smakade på papayan som växer granne med kaffet.

Människorna i Etiopien är stolta och leende och otroligt vackra. By efter by med hyddor, getter, åsnor, lekandes barn och färgglada mammor och pappor.

Vi har besökt processtationer och farmer, alla unika på sitt sätt. Har man sett en processtation har man inte sett dem alla. Vid varje processtation finns nya människor som jobbar för att deras kaffe ska bli ännu bättre i år. Varje Cooperativ inkluderar många människor som odlar kaffe bredvid deras hus, tillsammans med chilli, socker, papaya, banan och avokado. Helt naturligt. Det var en fantastisk känsla att vandra omkring på dessa plantage, få en papaya nerskakad till sig, smaka på ett kaffebär och titta på avokadon uppe i sitt träd.

Vi spenderade första dagen i Addis Ababa koppandes, sedan en 5am start för färden ner i Sidamo. I tre dagar besökte vi fem processtationer och plantage, ett i Yirgacheffe och resterande i övriga Sidamo. Vi satt skumpandes i bilarna otaliga timmar, fastnade i lera, fick punktering.. Men oftast gick det väldigt bra. Bodde på "enklare" hotell och åt mycket bananer och avokado. Sedan tillbaka till Addis för en dag av marknader och coffee shops.

Etiopien är ett fattigt land. Helt klart. Men innan man ens hinner fundera på det så slås man av lyckan och skrattet. Och skönheten i allt - naturen... Människorna.

Men vad som slog mig mest är stoltheten som människorna har, över deras land, deras kaffe och deras traditioner. Oavsett om vi dansade (läs försökte) etiopisk "skak på axlarna" dans, åt den tradionella maten eller fick en guidad tur på en processtation, så fanns det en otrolig stolthet i det dem ville visa oss.

Etiopien har definitivt satt sina spår. Både vad gäller mitt jobb i kaffebranschen och personligen. Det går inte att inte påverkas.