torsdag 25 november 2010

15 År

I espressons tjänst, då hette vi Caffee Espresso vi hade Segafredo, Lavazza i kvarnen. Skitig maskin skulle det vara, gammalt "gör",smaksätter sa man från leverantörerna. Malskivor bytte vi aldrig, tamper fanns inte o mjölkskummningen i tvålitersmått tills det brummade högt(hörselsskador) o skummet blev hårt som maräng sen toppade vi cappuccinon med kryddblandning. Vi var den nya tidens cafébiträden, första Barista Cup 1999 Vann Christian Frändfors som jobbade hos oss o helt plötsligt kallade vi oss Baristor...När kaffet smakade bra undrade vi varför...vad gjorde vi rätt då? Tja, rätt koppar, 3 cl, o crema funkade men sen hällde vi socker i, tror faan att vi gjorde det. Och vi hällde latte i glas vilket var nytt och införde ett nytt kaffespråk o beteende.
Fika på nytt sätt även om vi inte skulle dricka skiten idag.
Kommer ihåg rosteriernas undrande när vi körde på som ångvältar o sa till dom att"ni kan inte rosta espresso" o det var ju sant. Två värdar möttes men krockade totalt.
En del har hänt trots allt...

Torsdagen den 9 dec kan ni få smaka historia o framtid i passagen, gratis hela dagen o har ni tur kanske ni kommer möta några av "gubbarna" från förr bakom spakarna.

4 kommentarer:

Mattias L sa...

Fasen vad kul det skall bli och se hur man kokar kaffe på riktigt.
Vi ses!

doppio sa...

Alltihop är da Matteos fel

Före omkring år 2000 drack jag aldrig kaffe. Men när man började komma in i arbetslivet upptäckte man snart att det här med kaffe var tydligen en stor grej. Det var fika här och kaffe efter maten där.
Det var väl inte att kaffe var äckligt direkt, men jag förstod inte riktigt grejen med det.
Men så upptäckte man Vasagatan och det här med att sitta och fika på café var en riktigt trevlig företeelse. Då kunde man beställa nåt som hette cafe au lait. På andra ställen kunde man beställa caffe latte. Förstod först inte riktigt vad som var skillnaden mellan de där.

Senare råkade man snubbla över nåt ställe som hette da Matteo som låg i Viktoriapassagen. De hade uteservering mitt i vintern, bara en sån sak. Man hade även nåt kaffe från Danmark som det tydligen var nåt speciellt med.
Om man tyckte att au lait vs. latte var svårt så var det ingenting mot vad som stod på tavlan här. Kaffe-menyn var längre än någonting jag sett tidigare. Det var enkel, dubbel, scuro, macchiato och gud vet vad. Det bara snurrade runt i skallen när man försökte hålla reda på allt.
En gång kände jag mig lite experimentfull och beställde en marocchino. Jäklar i mig vilken avhyvling man fick för att inte ha uttalat det på rätt sätt. Kan säga att utforskandet av tavlan avtog under en tid efter det.

År 2005 körde Torkel tillsammans med Tomas Tengby en dragning om kaffe på mässan Dagens hushåll. Då förstod man att det här med kaffe var tydligen en hel vetenskap.
B.la. fick man veta att italienarna drack minsann bara cappuccino på morgonen, aldrig efter lunch. Om Torkel säger det, så är det så. Den regeln följer jag än idag.
Senare upptäckte man det här med latte art, det fanns ett fåtal caféer med baristor (f.ö. ännu ett nytt ord i ens kaffevokabulär) i stan som kunde fixa detta; da Matteo naturligtvis, Isomac coffeehouse och kanske nåt ställe till om det var rätt person vid maskinen.
Det var en kvalitetsstämpel och man började bli mer observant hur de hanterade skumkannan och hur skummet såg ut.
I samband med det började man även gräva ner sig och följa riktigtkaffe.se. Till slut så vart man så imponerad över all denna latte art att man naturligtvis ville kunna pröva på och göra det själv. Vilket resulterade i både maskin, kvarn och en rejält tunnare plånbok.

Så nu står man här, rejält insnöad. Med det ena kaffet märkvärdigare än det andra och försöker få till där mönstret i sin cappuccino på morgonen.

Tack för att ni finns.

C. Carlson sa...

Gillar svordomarna, de hårda orden och klarspråket Matts, samtidigt som jag minns en av mina första dagar på Da Matteo för fem år sedan då jag var med och skötte disken under vårt 10-års jubileum. åh, fina tider.

Sebastian Ryberg sa...

Fogarolli önskar ett STORT Grattis till da Matteo.
Det var riktigt underhållande att läsa om vilken resa ni faktiskt varit med om under de senaste 15. Visst har branchen kommit långt men jag är riktigt spänd på vad vi kommer att uppnå de kommande 15 åren. Mats, kan du inte ge oss texten du kommer att skriva till ert 30 års jubileum redan nu?