1st crack

Jag trodde i mitt stilla sinne att jag skulle få rosta premiärrosten i lugn och ro. Jag vet inte var jag fick det ifrån... Med Jonas och Torkel vid min sida och en intresserad publik drog vi igång rosten på riktigt idag. Förutom intresserade stamkunder var det representanter från Gusto, Johan&Nyström och Malmös kaffenördskrets bland åskådarna. Alla bara råkade vara där och frågor och funderingar kring rostningen susade i luften.
Målet för dagen var att bränna in rosten. Innan man kan rosta kaffe för konsumtion måste man feta in rosttrumman, och det gör man med oljan som tränger ut ur kaffet när man rostar det riktigt mörkt. Det är dessutom ett bra sätt för mig att lära känna rosten.
Nu är vi ordentligt i gång. Man kunde tydligen känna kaffelukten flera kvarter bort.

Hög spänning

Ända sedan vi fick hem rosten har vi längtat efter att få köra igång den och börja rosta. Dock var vi först tvungna att vänta på att få hem katalysatorn som rensar avgaserna. När väl den var hemma och vi fått både rost och katalysator på plats skulle el och gas kopplas in och ventilationen skulle installeras. Dessutom skulle vi ha en el-transformator (!) som ändrade rostens amerikanska 110V till den svenska väggens 220V. Rosten och vi har fått vänta länge så när vi igår fick klartecken om att skorstenen gick ända upp till taket var vi inte sena med att börja trycka på knapparna. Allt gick bra, tills vi slog på gastillförseln. Då gick larmet som ska varna för höga temperaturer och den slutade inte tjuta förens vi slog av gasen igen. Något var fel.
Vi kontaktade Diedrich som aldrig hade hört något liknande. Vi kunde inte lösa problemet utan fick sova på saken.
Idag var vi på problemet igen. Gasen gick hela vägen fram till rosten, men däremot verkade det vara något fel på elen. Vi har suttit med en elektriker hela dagen och felsökt och väntat på att det ska bli morgon i Amerika för att höra vad Diedrich trodde om problemet idag.
För att göra en lång historia kort ringde Diedrich för en timme sedan och kollade rostens serienummer mot sin databas. Det visade sig att rosten gick på 220V och inte 110V som vi trodde. Alltså var det bara att koppla bort transformatorn (...) och koppla in rosten i väggen. Snopet. Men nu står rosten och värmer upp. Temperaturen är 96 grader och allt är lugnt.

Kollektiv

Redan på det gamla 70talet startades många kollektiv där man kunde leva i god samvaro för att kunna samarbeta och hjälpa varandra. Dock var inte många av dem lika virtuella som detta. The Coffee Collective är ett danskt initiativ och det känns som en naturlig kombination av nätets boom av kaffebloggar och specialkaffemarknadens strävan efter öppenhet och sharing.

Öppnat o tack

Då har vi sligit upp portarna, i går bjöd vi på kaffe från 15-18, ca 130 peroner kom förbi för en kopp. I dag torsdag drar vi i gång allt annat i caféet, rosten kommer testköras idag sen kommer Per så sakta starta rostningen. Allt är inte klart ännu, Inne är det lister, skyltar o andra detaljer som inte är på plats, ute är det muren o uteserveringen som kommer byggas.

Tack till alla som arbetat och kämpat på inför öppnigen.


Tack till:

Formgivning o design Carl-Johan Skoog, Industriell formgivare o lärare HDK
Arkitekten Johan Norén med kollegor, Kanozi Arkitekter
Christer Harling Fastighetsägare o inspiratör
Byggherrar Jonas Fernstöm, o Per Norby, da Matteo
Möbelsnickare Torkel Hultén (Kolla in möblerna)
Magnus Adamsson, sparringpartner o hovlevarantör, Espressospecialisten
Snickare o allt i allo Göran Utbult

Samt alla andra som fixat,byggt städat o bidragit på alla vis.

Matts

World Barista Championship

Dags för Tokyo och WBC

Så var det dags att packa väskan o slipa alla sinnen för resan till Tokyo, Costas har tränat hårt o på måndag genomgår jag en kalibrering inför domaruppgiften, om jag inte blir utgallrad...mer rapporter från Tokyo kommer, Matts

Trycksaker

det är aldrig fel med lite PR.

Smygpremiär

Gårdagen gick farligt fort. Vi hade en smygpremiärfest inplanerad till klockan 18.00 och var därför tvingade att lägga på ett kol. Inte nog med att vi skulle bli klara med bygget. Vi skulle hinna städa och förbereda festen också. Det är tur att vi är många som hjälps åt! Det kändes lite konstigt när allt stog klart. Vi var framme. Det var inte längre en byggarbetsplats, det var ett café.

Kvällen blev otroligt lyckad. Tack alla som kom för att ni hjälpte oss att se hur snygg lokalen blev med folk i!