tack för kaffet

Per har ordet

Jag började jobba på da Matteo redan på den tiden när kaféet i Viktoriapassagen hette café Espresso. Året var 2003. Jag studerade och behövde ett extraknäck och jag visste redan innan jag flyttade till Göteborg att det var i Viktoriapassagen jag ville jobba. Det var där det hände, dom visste vad dom gjorde och jag ville vara del av det.


Det visade sig att jag hade fel. Varken dom eller jag visste vad vi gjorde, men vi lärde oss på vägen. Jag studerade mindre och mindre och jobbade mer och mer och innan jag visste ordet av det var jag barista, höll kurser för hemmabaristor, drev sommarkafét på Marstrand, hittade nya bryggmetoder och slipade golvet på nya da Matteo Vallgatan. Det var en resa. När rosteriet skulle startas stod jag först i kön, ivrig att ta nästa steg.

Nu när rosteriet har fått rulla i fyra år. Efter att det växt ur sina lokaler och flyttat till bageriet på andra sidan parkeringen var det dags att för mig att ta nästa steg. Jag gjorde en resa till ursprung i fem månader och insåg att jag ville jobba närmare råvaran och relationen till ursprunget. Att säga upp sig från en arbetsplats där jag trivs, med kollegor och en chef som jag umgås med på fritiden och ett jobb som jag kan och gillar är kanske inte så smart, och det är heller inte lätt. Men det var dags att gå vidare. Tack för kaffet.


Matts har ordet

Minns Pers lite finnfjuniga ansikte på Caffe espresso, men han har har vuxit till sig och vågat ta nya utmaningar hela tiden. I ett företag som vuxit har han vuxit med uppgiften. Och utan bra, lojala medarbetare kan ett specialistföretag som da Matteo inte växa.
Sju år är lång tid i kafébranschen. Det vittnar om lojalitet o nyfikenhet och att Per stått ut med mig vittnar på gränsen till dumhet ... men tack Per.

Finnarna är borta och och numera är Per ett föredöme i branschen. Att våga starta eget, att ta det steget, då krävs det mod o det har Per. Det är något jag uppmuntrar och älskar att se.

Lycka till framåt med din kafferesa.

Matts