Även jag tänkte dela med mig av mina tankar och upplevelser här i Milano. Jag har jobbat för de urtrevliga människorna på Crem International, med deras Diamant maskin.
Här till vänster är jag tillsammans med min baristakollega som också har eget rosteri i Tokyo, Keiichi Shimizu.
Under veckan har jag bryggt en herrans massa enkla, hällt en och annan cappuccino, gråtit inombords när sydeuropé efter sydeuropé hällt en påse socker storlek grande i en kopp Tanzania utan att ens smaka på den först...Varit långa dagar, långa kvällar med god mat och vino och grymt grymt trevligt. Trevligast var nog nästan att få vara med och hälla Latte Art med två världsmästare och fem mästare från respektive land.
Nedan är Gwilym Davies vs. David Makin i första omgången
Och David Makin vs. mig i semin...
Hann tyvärr inte kolla in hela mässan, eftersom den är hysteriskt gigantiskt megastor. Men en hel del kaffedrickande och kaffekollande blev det iallafall. Drack en cappuccino gjord av legenden Luigi Lupi. Vilken fantastisk 57-årig, välklädd och väldigt italiensk barista. Ingen rengöring av portfilter, inget flushande, och en lång behaglig väntestund mellan end of extraction och pouring of milk. Och blev det gott? Såklart det blev. Underbart. Besökte även en lite utställning av gamla espressomaskiner, fantastiskt vackra.
Jag har fått besök av en hel del svenska kaffekändisar i montern vilket har varit mycket trevligt, likaså en och annan världsmästare, rostare och kaffefolk från hela världen, WBC domare... Jättekul och intressant att träffa så mycket kunnigt folk. Många spännande personligheter.
Idag har jag hunnit vandra omkring i Milano... Dricka kaffe, äta gelato, gå på mässa i kyrkan... Ni vet sånt där italienskt som man gör för att insupa kulturen. Jag har suttit och beundrat Il Duomo, bråkat om plats i metron, druckit Prosecco mitt på dagen på Caffè Zucca i Vittorio Emanuele II och minns nu både varför jag bodde i, och lämnade, Italien.
