Jag är precis hemkommer från Sumatra. Har för andra året i rad fått den fantstiska möjligheten att åka med på Nordic Barista Cups årliga ursprungsresa - som detta året gick till Sumatra och mer specifikt området kring Lake Toba på norra Sumatra.
Värd för vår resa var delvis Mercanta och delvis Sarimakmur - kaffexportör som varje år exporterar 14 000 ton kaffe. De har även sen några år tillbaka en gård där de odlar själva - Wahana Estate. Och sen några månader löser de även den andra delen av kedjan själva genom ett nystartat kafé. Här kan man verkligen snacka from seed to cup.
Vår resa startade i Medan - en stad som kan ha allt från 2 milj till 12 milj invånare - olika svar från olika personer. Kanske litar jag mest på Wikipedia som säger 2 miljoner. Medan är trångt och smutsigt utan mycket tillstymmelse till mysighet. Vi spenderade ett par dagar i staden innan vi åker sydväst - mot Lake Toba.
Vårt första stopp var Parapat - en liten stad på östra sidan om sjön. Efter en liten rundvandring hittade vi mycket kaffe torkandes på sidan av vägen och nere vid hamnen - och fina vyer av Lake Tobas ö Samosir. Först här började Indonesiens kultur och människor verkligen uppenbara sig för mig - stökiga marknader, mycket tutande och glada människor i vackra huvudbonader.
Nästa dag började kaffeäventyret på riktigt då vi besökte en liten processtation i Lintong, ägd av Sarimakmur. De köper kaffe från småbönder i området. På processtationen finns bara en dry mill vilket innebär att de köper (halvtorra) bönor i parchment, ej som cherries. De torkar bönorna på en cementpatio utan tak, drar bara över en presenning när det börjar regna. Inget hjälper bönorna mot fukten som kommer underifrån. Bönorna som låg på tork när vi var där hade ännu inte selekterats, det görs i Medan. Vi får hoppas att det görs väl, för det var ingen vacker syn ut kvalitetssynpunkt.
Vi for vidare mot Wahana Estate i regionen Sidikalang där vi spenderade tre nätter. Under dessa dagar besökte vi olika delar av gården samt besökte småbönder i området. Wahana Estate började plantera sina kaffeplantor runt 2007-2008 vilket innebär att de ännu inte börjat ge ordentlig skörd. De har 12 olika arter på deras 250 hektar. De har även en stor processtation där de har en wet mill, vilket innebär att de kan köpa cherries från bönderna i området och på så sätt säkra kvaliteten ett steg. Wahana ligger långt fram med Indonesiska mått mätt vad gäller experienterande av arter och processer och det kan komma mycket spännande kaffen härifrån om några år.
Det vanligaste på Sumatra är att varje bonde har en egen manuell pulpmaskin där han själv tar bort fruktköttet från bönan. Detta sker vanligtvis samma dag som plockning. Han torkar sedan bönan i parchment en aning innan en collector kommer och köper hans kaffe. Collectorn är bara en mellanhand och säljer sedan vidare halvtorra parchments till Wahana Estate som sköter resten av processen. Vissa collectors har nu börjat köpa cherries av bönderna, det bidrar till högre kvalitet men framförallt ur deras synvinkel så är det för att bönderna själva slipper pulpmaskinen.
Problemet i det hela är att det finns gamla traditioner av hur man torkar och säljer vidare kaffet - utan att man egentligen har koll på vad deras process gör för kvaliteten. Att man "halvtorkar" parchments innan man säljer det vidare till processtationen stannar upp processen och det är helt klart att detta påverkar kvaliteten.
Det finns relativt många collectors vilket innebär att bonden har övertaget vid prisförhandling. Detta gör också att det finns väldigt lite incitament för bonden att bara plocka mogna bär och generellt att sträva efter att höja kvaliteten på sin produkt.
Efter fem dagar kring Lake Toba bagav vi oss tillbaka till Medan där vi besökte Sarimakmurs andra processtation där all selektering sker. De har 10 000 anställda varav 1 000 personer på denna fabriken. Selekteringen sker i fem steg där manuell handselektering är det sista steget. Fabriken var ren, organiserad och det fanns en härlig fnissighet och glädje mellan de anställda.
Sista steget på vår resa var ett Barista Jam på Opal Coffee, Sarimakmurs kafé i Medan. Runt femtio baristor och andra som ville lära sig mer om hantverket dök upp och vi i Svenska Baristalandslaget körde lite workshops och en Latte Art Throwdown. Lite sämre organisation, lite mer glada rop än när det sker här på hemmaplan. Väldigt lyckat event!
Sumatra är fullt av färg och liv, som så många av de länder som odlar kaffe, och jag ser fram emot att återvända en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar