torsdag 16 juni 2011

Internationell koppning i Stockholm

Att förklara vad koppning är för någon utomstående kan vara ganska roligt. Efter koppningen på Snickarbacken 7 gick en del av oss vidare till den anrika puben Tudor Arms. Någon ställde frågan, och vi svarade förenklat att "vi provsmakat kaffen tillsammans" och lade för säkerhets skull till "som en vinprovning ungefär". Följdfrågan var det nog ingen som var beredd på: "Men hur smakar ni dem då? Som latte eller?".

I Australien till exempel, är det svårt för gemene man att särskilja på kaffe och en kaffedrink baserad på mjölk. Naturligt, eftersom deras kaffetradition mer eller mindre bygger på den Italienska barlistan. Jag trodde faktiskt att det var annorlunda i Sverige, men där gick jag bet. Hur som helst har vi gått händelserna i förväg....

På Da Matteo har vi vänner utomlands som rostar. Ibland gör man ett byte med varandra, lite grann som vetenskapsmän gör peer review så låter man någon annan professionell titta på ens verk för att ge feedback.  Igår så fick vi en möjlighet i Stockholm att smaka på några olika internationella rostares kaffen.

herr Ahlgren häller upp

Vi hade fått ihop inte mindre än 7 olika kaffen, träffande nog då vi befann oss på Snickarbacken 7, Stockholms kanske vackraste kafémiljö. Rostare från tre kontinenter erbjöds; Stumptown från USA, Has Bean och Square Mile från England, 5 Senses från Australien och Da Matteo representerade Sverige.

Kaffen rostade på tre kontinenter möttes i Stockholm

Vi smakade dem alla i tur och ordning, noterade olika saker, surplade, nickade, fnissade och skrev ner. Alltifrån munkänsla till eftersmak noterades. Sedan gav vi vårt gemensamma utlåtande innan vi slutligen avslöjade våra resultat.
Trängsel vid bordet

Här blev det då intressant hur olika våra smaklökar är. När någon sa päronsötma kunde någon annan hitta choklad. Ett kaffe som någon tyckte var gott, tyckte någon annan var direkt frånstötande. En sån här provning ger en insikt om hur olika våra preferenser är, vad som betyder något för den som dricker kaffet, och vad vi upplever. Något vi alla kunde enas kring dock, var den rakt igenom höga kvaliteten på rostningen. Det var omöjligt att plocka ut någon som stod ut på grund av en dålig rostning. Kaffena kom alla fram i sin rätta karaktär.

De kaffen som stod ut främst på bordet var 5 Senses otroligt speciella kaffen (ett från Lintong, Sumatra, som smakade ren paprikajuice, och en Da Matteo kändis, Nekisse från Etiopien) och Has Bean för en otroligt bra, ren munkänsla i sina koppar. Detta trots att båda rosteriers kaffen hade närmare en månad på nacken.

Ett stort tack till alla som kom, det här gör vi gärna igen!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Eller kanske, smakade bra "tack vare" att dom hade en månad på sig att få vila och gasa av sig.

J sa...

Jag hade nog hållt med dig om det bara hade handlat om åldern, vilket är det som nämns i texten. När kaffen kommer långväga från, fraktade i flygplan, kan ibland resultaten bli betydligt sämre och ojämnare. Det var det som egentligen också syftades på, men som inte framgick av texten.

Men visst, färskhetshetsen tror jag vi måste överkomma med god information om hur kunden förvarar kaffet i hemmet. Vi såg ju i höstas på en "espresso koppning" i Stockholm, hur Tim Wendelboes espresso som var "gammal" klarade sig bra mycket bättre mot färskrostat kaffe (några bara med en vecka från rostdatum) oavsett rosteri.