flyer by Camilla Gratorp
Slump eller inte, det är ju dunder, kanon, dynamit, smällkul att det sker saker i Sverige! Kom och rulla bollen, kasta lattekonsten i glaset och umgås med likasinnade!
måndag 27 februari 2012
En liten torsdagsexplosion!
Jag tror inte Reggie Elliot hade räknat med att hans koncept med TNT GBG skulle bli en sådan succé. Och även om han kanske hoppats det, så tror jag inte att han räknat med att den skulle få två stycken avknoppningar inom 24 timmar!
onsdag 22 februari 2012
Delfinal 3 i Stockholm
Så var den näst sista delfinalen inför Barista Cup i April avklarad. Ett mycket brett och intressant startfält gjorde det väldigt roligt att få döma i Stockholm igår!
Till antalet var det tio stycken tävlande. Lite extra höga förväntningar hade vi naturligtvis på tävlanden Charl Taneesan, som valt att kliva upp och representera Kafé Esaias med Vallgatan som går varm uppe på Drottninggatan.
Till antalet var det tio stycken tävlande. Lite extra höga förväntningar hade vi naturligtvis på tävlanden Charl Taneesan, som valt att kliva upp och representera Kafé Esaias med Vallgatan som går varm uppe på Drottninggatan.
Här står en skummis och skummar, stegen är inte rekvisita
Om Charls insats räcker till en finalplats i April, det får vi se efter den fjärde och sista delfinalen hos oss på Magasinsgatan den 4 Mars! Vi håller tummarna kompis!
De tävlande väntar på resultatet
Denna deltävling gick på Kaffeknappen i Stockholm, och emellan de tävlanden serverades det kaffe och lokala kändisar blev intervjuade. Ett filmcrew förevigade samtliga tävlanden, som också kunde följas från soffan eller från foajén direkt på skärmar! Som sig bör i dessa deltävlingar, så kan bara en vinnare koras, och denna eftermiddag föll titeln på Alexander Ruas som rutinerat med en klassisk matinékänsla bjöd på äppelmust och en smak av föregående sommar.
Diplomerad barista
Grattis Alexander!!
Glöm som sagt inte att det är en deltävling kvar, den 4 mars på Magasinsgatan. Efter det publiceras samtliga delfinalister! Ett stort tack till Kaffeknappen, alla runners och hjälpare, alla de som dömde samt återigen Ida Hedqvist för ännu ett välorganiserat event!
onsdag 15 februari 2012
El Salvador Bourbon Honey x2
När man får äran att presentera nytt kaffe, så blir man lite extra glad i själen. Denna gång sätter vi fokus på två kaffe från El Salvador och gårdarna Finca Cajamarca och El Majahual.
Båda är av arabicatypen Bourbon och båda är honey processade. Och tro det eller ej, båda är fantastiskt goda fast på olika sätt. Pröva själv får ni se.
El Salvador - El Majahual Bourbon Honey
Gården El Majahual ligger i Los Naranjos i norra El Salvador. Denna gård var från början en del av en större gård som delades i tre: Sierra Nevada, La Florida och El Majahual.
Rafael Meza Ayau började 1963 att odla kaffe här och detta sköttes då av honom och hans söner i många år. Idag är det den nya generationen av familjen som odlar kaffet med samma traditionella omsorg som sina förfäder gjorde.
Kaffe från denna gård har alltid varit känt för sin höga kvalité och har sedan 1981 sålts på den europeiska marknaden.
Arabicatyp: Bourbon
Växthöjd: 1450 - 1550 möh
Processmetod: Honey
Rostning: Kaffet är rostat manuellt i en Loring Smart Roast som tar fram en ren smak och är snäll mot miljön
Smakprofil: Elegant med en djup sötma och toner av körsbär, russin och kakao
Bryggtips: Passar alla bryggmetoder
El Salvador - Finca Cajamarca Bourbon Honey
1850 flyttade Roberto Alvarez från Colombia till El Salvador, köpte sig en bit mark och började odla kaffe med hjälp av sin familj. Gården Cajamarca var startad.
Gården ligger i San Geronimo som tillhör kommunen Nejapa. Den är belägen vi en av de större vägarna, vilket gör det enklare när kaffet skall transporteras. En del av gården används även för återplantering av skog.
Gården har ca 40 permanent anställda, men det ökar under skördetid till ca 150 personer.
Arabicatyp: Bourbon
Växthöjd: 1350 - 1600 möh
Processmetod: Honey
Rostning: Kaffet är rostat manuellt i en Loring Smart Roast som tar fram en ren smak och är snäll mot miljön
Smakprofil: Söt och blanserad med toner av karamell och krusbär
Bryggtips: Passar alla bryggmetoder
Barista Cup regionalt heat #2 i Karlstad
Johan Morén med en vinnande presentation
Igår, på Alla latte-Hjärtans Dag, gick regionala Barista Cup deltävlingen av stapeln i Karlstad. Jag hade det stora nöjet att tillsammans med Anna Nordström, Erik Rosendahl, Mats Carlson, Dan Magnus Wingård och Emil Eriksson att få döma tävlingen.
I Karlstad arrangerades och utfördes tävlingen av och hos familjen Löfberg på deras relativt nyöppnade kafé Rosteriet inför ett uppbåd av stammisar, vänner och lokalpress. Här kunde man både få se tävlanden från Åre, Örebro och Stockholm, såväl som lokala förmågor!
Efter åtta hårt kämpande baristi slutfört sina presentationer kunde det likt i Highlander-filmerna be only one... Med en motivering att ha med stadig hand bjudit på en upplevelse som hållit vad den lovat, stod Johan Morén från Stockholm som vinnare med ett natural kaffe från Shakiso. Grattis Johan!
Två deltävlingar är alltså avklarade (Malmö och Karlstad) och två återstår: hos Kaffeknappen i Stockholm den 21 februari och hos oss på Da Matteo den 4 mars, på Magasinsgatan! Missa inte dessa två gyllene tillfällen att uppleva baristorna, deras passion och kärlek till den produkt de arbetar med! I april kommer den efterlängtade finalen ske, och då får vi äntligen se vem som koras till Sveriges bästa barista 2012!
Samtliga tävlanden i Karlstad
Stort tack till alla tävlanden, alla domare, runners och arrangörer för ett jättetrevligt evenemang! Och speciellt tack till koordinator Ida Hedqvist för struktur (och foton)!
måndag 13 februari 2012
Nya kaffe
I denna stund har det kommit upp tre nya kaffe på våra butikshyllor. Två av dem kommer från gården Fazenda Samambaia i Brasilien och ett från området Narino i Colombia.
Från Fazenda Samambaia presenterar vi två olika arabicatyper. En Mundo Novo och en Yellow Bourbon. Samma förutsättningar men med olika karaktärer.
Kaffet från Colombia - Narino är en tvättad Caturra som har allt det vi gillar i ett kaffe. Fylligt och fruktigt och med en bra balans mellan syra och sötma. Gott så det förslår.
Brasilien Fazenda Samambaia - Mundo Novo pulped natural
De svala gröna bergen i Sul de Minas ger idealiska förutsättningar för kaffeodling. Här produceras några av Brasiliens finaste specialkaffelotter.
Henrique Dias Cambraia, som äger och driver gården Samambaia, anser att det finns olika faktorer till att de lyckas odla så bra kaffe. Ett är gårdens läge på 1200 meter över havet, där klimatet är stabilt och har en genomsnittlig temperatur på 21 grader. Ett annat är den kunskap de har kring växtskydd och kvalitetskontroll. Men kanske det viktigaste av allt - att involvera hela teamet som arbetar på gården.
Gården producerar flera olika kaffearter - inklusive denna 100% Mundo Novo som är en naturlig hybrid av Bourbon och Typica som upptäcktes i Brasilien på 1940-talet.
Fazenda Samambaia har vunnit flera priser för sitt kaffe - till exempel en prestigefylld 13:e plats i Cup of Excellence.
Gård: Fazenda Samambaia
Arabicatyp: Mundo Novo
Växthöjd: 1200 möh
Processmetod: Pulped natural och torkat på patios
Rostning: Kaffet är rostat manuellt i en Loring Smart Roast som tar fram en ren smak och är snäll mot miljön
Smakprofil: Delikat och söt med en klar syra och toner av päron och mjölkchoklad
Bryggtips: Passar alla bryggmetoder
Colombia Narino - Caturra washed
Detta kaffe kommer från en region som heter Nariño som ligger på Colombias västra kust. I denna regionen - som är den högst belägna i hela landet - är gårdarna mycket små.
Gårdarna detta kaffe kommer från ligger nära staden La Union och vulkanen El Galeras där jorden är väldigt bördig. Detta gör Nariño till en av de bästa regionerna i landet för att odla kaffe. Här plockar man allt kaffe för hand och tar det till tvättstationen där det processas för att sedan torkas på patios.
Kaffe från Narino regionen har intensiv arom, hög syra och söta toner. Ett väldigt bra kaffe om man skall sammanfatta det.
Arabicatyp: Caturra, Colombia
Växthöjd: 1750 möh
Processmetod: Tvättat och torkat på patios
Rostning: Kaffet är rostat manuellt i en Loring Smart Roast som tar fram en ren smak och är snäll mot miljön
Smakprofil: Balanserad och krämig med en sprittande syra och fruktiga toner av grönt äpple och smörkola
Bryggtips: Filterbrygg, Aeropress, Presskanna
Brasilien Fazenda Samambaia - Yellow Bourbon pulped natural
De svala gröna bergen i Sul de Minas ger idealiska förutsättningar för kaffeodling. Här produceras några av Brasiliens finaste specialkaffelotter.
Henrique Dias Cambraia, som äger och driver gården Samambaia, anser att det finns olika faktorer till att de lyckas odla så bra kaffe. Ett är gårdens läge på 1200 meter över havet, där klimatet är stabilt och har en genomsnittlig temperatur på 21 grader. Ett annat är den kunskap de har kring växtskydd och kvalitetskontroll. Men kanske det viktigaste av allt - att involvera hela teamet som arbetar på gården.
Gården producerar flera olika kaffearter - inklusive denna 100% yellow bourbon som härstammar från Brasilien.
Fazenda Samambaia har vunnit flera priser för sitt kaffe - till exempel en prestigefylld 13:e plats i Cup of Excellence.
Gård: Fazenda Samambaia
Arabicatyp: Yellow Bourbon
Växthöjd: 1200 möh
Processmetod: Pulped natural och torkat på patios
Rostning: Kaffet är rostat manuellt i en Loring Smart Roast som tar fram en ren smak och är snäll mot miljön
Smakprofil: Krämig och fyllig med toner av hasselnöt och smörig kakao
Bryggtips: Passar alla bryggmetoder
lördag 4 februari 2012
i barkbåtarnas land
Den senaste veckans kaffefokus i Göteborgspressen har varit lite av en tidsresa, ett slags uppvaknande att det där med att "alla ska med" inte riktigt har gällt mat och dryck de senaste 20 åren. Per Nordby har både gjort utmärkt satir över inläggen, och kommit med ett erbjudande man får hoppas att tidningarna nappar på. Så även om det uppstår en impuls att sparka på något som ligger, så tänkte jag ändå angripa detta problem ur en annan vinkel.
Jag nämnde för en tid sedan ett annat, faktiskt väldigt bra, inlägg i GP angående Julöl. Här pratar man om mikrobryggstrenden och om hur drakarna kommer undan med att ställa vad som helst på hyllorna på monopolet utan ansträngning. Den situationen har ju kaffet varit i hela tiden. Det är färdigmalet, ospecificerat bulkkaffe, där man pratar om "smak" i grader av rost. Många i testet sade sig tydligen välja mörkrost när de själva fick välja, något som gav mig en flashback till ett snökallt Stockholm för sådär 18 år sedan.
På den tiden brukade vi gå på ett ställe som än idag heter Bistro Boheme, på Drottninggatan i Stockholm, redan då förbi sin trendpeak, numera dessutom helt nyinrett, och inte ett spår syns längre av våra bravader där inne. För att man ska förstå hur hängivna vi var det där stället, kan jag i förbifarten nämna att jag hade vänner som förlade 4 veckors lagstadgad semester där.
Rätt unikt för Bistro Boheme vid den här tiden var att man serverade Bohemia Regent, ett tjeckiskt öl som fanns både som ljust och lite mörkare. Eftersom man förgrundat rätt friskt hemma, så kunde man unna sig ett både dyrare och smakrikare öl när man väl var på plats. Just denna kväll hade vi med oss en något yngre herre som min kompis fått i uppdrag av sin yngre flickvän att ta med sig ut och göra man av på stan. Han ville förstås visa sig styv, och tjatade hela kvällen om hur öl endast kunde drickas på ett sätt; Guinness! Och whisky, ja det skulle smaka som en barkbåt i käften (detta var åren då single malt hysterin tog fart). Vi som gärna drack Grants direkt ur flaskan på tunnelbanan tyckte väl den här killen var lite pretentiös, men tyckte väl hans egenheter var ett pittoreskt inslag på förfesten. Tills han började bestämma vart vi skulle, eftersom "Det måste finnas Guinness där!". För oss fanns bara ett ställe. Och dit skulle vi. "Har de Guinness där?" tjatades det längs Drottninggatan. "Jadå", lovade vi, "Och whisky som smakar barkbåt".
Besvikelsen när bartendern halade upp en Guinness på burk, var total för den stackars unge mannen! Med illusionen krossad gick den unge mannens reptilhjärna på autopilot, och vi hörde häpna ett sturskt "Ok, en stöl och en blå fisk då..". Världen var inte redo för den unge mannes smakkrav, han kapitulerade.
Vad är the moral of the story då? När jag läste att många valde mörkrost om de själva fick välja, så kände jag direkt att man gjort ett val på fel premisser. Mörkrost är en slags "sub label", ungefär på samma sätt som att säga att man bara dricker single malt whisky om man själv får välja. All single malt smakar inte barkbåt. Om de ändå sagt att de ville att kaffet skulle smaka barkbåt i käften, hade jag kunnat säga att man utgår ifrån en smakpreferens.
Nej, problemet med detta test är i stället att det reflekterar ett förhållande till kaffe som en slags obligatoriskt koffeinintag, ungefär som de där nödraketerna man köper på den nattöppna macken när spriten hemma taget slut. Kaffe framställs som en stapelvara, lik socker, salt eller folköl. Jag trodde ärligt talat att Sverige kommit längre, men bevisligen har vi fortfarande en lång väg att gå. Förhoppningsvis landar en tidsmaskin snart och tar media-Sverige till 2010-talet. Vi väntar på er här så länge...
Jag nämnde för en tid sedan ett annat, faktiskt väldigt bra, inlägg i GP angående Julöl. Här pratar man om mikrobryggstrenden och om hur drakarna kommer undan med att ställa vad som helst på hyllorna på monopolet utan ansträngning. Den situationen har ju kaffet varit i hela tiden. Det är färdigmalet, ospecificerat bulkkaffe, där man pratar om "smak" i grader av rost. Många i testet sade sig tydligen välja mörkrost när de själva fick välja, något som gav mig en flashback till ett snökallt Stockholm för sådär 18 år sedan.
På den tiden brukade vi gå på ett ställe som än idag heter Bistro Boheme, på Drottninggatan i Stockholm, redan då förbi sin trendpeak, numera dessutom helt nyinrett, och inte ett spår syns längre av våra bravader där inne. För att man ska förstå hur hängivna vi var det där stället, kan jag i förbifarten nämna att jag hade vänner som förlade 4 veckors lagstadgad semester där.
Rätt unikt för Bistro Boheme vid den här tiden var att man serverade Bohemia Regent, ett tjeckiskt öl som fanns både som ljust och lite mörkare. Eftersom man förgrundat rätt friskt hemma, så kunde man unna sig ett både dyrare och smakrikare öl när man väl var på plats. Just denna kväll hade vi med oss en något yngre herre som min kompis fått i uppdrag av sin yngre flickvän att ta med sig ut och göra man av på stan. Han ville förstås visa sig styv, och tjatade hela kvällen om hur öl endast kunde drickas på ett sätt; Guinness! Och whisky, ja det skulle smaka som en barkbåt i käften (detta var åren då single malt hysterin tog fart). Vi som gärna drack Grants direkt ur flaskan på tunnelbanan tyckte väl den här killen var lite pretentiös, men tyckte väl hans egenheter var ett pittoreskt inslag på förfesten. Tills han började bestämma vart vi skulle, eftersom "Det måste finnas Guinness där!". För oss fanns bara ett ställe. Och dit skulle vi. "Har de Guinness där?" tjatades det längs Drottninggatan. "Jadå", lovade vi, "Och whisky som smakar barkbåt".
Besvikelsen när bartendern halade upp en Guinness på burk, var total för den stackars unge mannen! Med illusionen krossad gick den unge mannens reptilhjärna på autopilot, och vi hörde häpna ett sturskt "Ok, en stöl och en blå fisk då..". Världen var inte redo för den unge mannes smakkrav, han kapitulerade.
Karboniserat Konakaffe, när testpanelen själv får välja. Fint och bränt, i ett!
Vad är the moral of the story då? När jag läste att många valde mörkrost om de själva fick välja, så kände jag direkt att man gjort ett val på fel premisser. Mörkrost är en slags "sub label", ungefär på samma sätt som att säga att man bara dricker single malt whisky om man själv får välja. All single malt smakar inte barkbåt. Om de ändå sagt att de ville att kaffet skulle smaka barkbåt i käften, hade jag kunnat säga att man utgår ifrån en smakpreferens.
Nej, problemet med detta test är i stället att det reflekterar ett förhållande till kaffe som en slags obligatoriskt koffeinintag, ungefär som de där nödraketerna man köper på den nattöppna macken när spriten hemma taget slut. Kaffe framställs som en stapelvara, lik socker, salt eller folköl. Jag trodde ärligt talat att Sverige kommit längre, men bevisligen har vi fortfarande en lång väg att gå. Förhoppningsvis landar en tidsmaskin snart och tar media-Sverige till 2010-talet. Vi väntar på er här så länge...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)