Tidig morgon i New York City och på promenad längs Colombia Avenue ner till 85th Street där kvalitetskedjan Joe's ligger. Jag beställer en espresso på plats, ser en kändis från en TV-serie beställa något i en 12oz take away kopp, och tar sedan själv med mig en batch bryggd Brasse från Ecco Roasters för en promenad i Central Park. Här pågår en cykeltävling, så jag sätter mig på en bänk vid vattnet och tittar, dricker min kaffe och ser dagen sakta stiga upp över husen vid 110th Street.
På Vaandag jobbar Alex. Här serveras kaffe från Ecco Roasters, samt single origins från både Coffee Collective och Tim Wendelboe som Alex brygger med stor precision som V60. Men här kan man också dricka cocktails, och en imponerande ölmeny låter dig prova tre småglas från tre utvalda Europeiska städers bryggerier. Och maten här är vansinnigt god, inte minst för en vegetarian som undertecknad.
För den uppmärksamma baristan som jobbat i Göteborg, så kanske Kamni känns igen! Med något drömskt i blicken fiskar hon upp sitt stamkort från Da Matteo. Hon får något drömskt i blicken när man pratar om Sverige i allmänhet. Hon tar oss på en brunch i Williamsburg, på sitt favoritställe Rabbit Hole. Bakom oss sitter ett par från Sundbyberg och äter. Kamni skrattar åt att hon nu lärt sig känna igen det svenska språket. Vi skrattar åt att hon lärt sig skillnaden på bryggkaffet här ("Jag kan inte dricka det längre efter att jag bott i Sverige") och espresson ("Den är rostad av Intelligentsia, vilket inte bryggkaffet är, så det är en stor skillnad i kvalitet").
Och jag tänker på en vers från det norska bandet Turbonegro
You know your way in New York
New York, where we can go to bars
A strong blond handsome sailor,
Norwegians calls you Lars
Hettan är tryckande i New York de här dagarna efter Irene har varit på besök. Överallt säljs iskaffe, vilket kommer väl till pass när jag väntar på tunnelbanan, där luften står helt stilla på perrongen. Det känns overkligt att det snart är höst i Sverige när man bokstavligen står och rinner bort här. Någon spelar jazzig blues, eller är det bluesig jazz, längre ner på plattformen som nu är helt full med folk. Aldrig vill jag åka hem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar