I somras koppade vi igenom ett antal kaffen från Portland, och tanken var att vi skulle skriva en liten artikel om detta. Men den oväntade vinkeln jag kom fram till hade mindre med kaffets smaker och stil och göra, och betydligt mer med förpackningen och dess egenskaper. Vi koppade igenom kaffen från bland annat Coava, Stumptown och Heart roasters, där de sistnämnda säljer sitt kaffe i påsar med liknande egenskaper som våra egna men de föregående säljs i rena pappförpackningar utan någon luftventil eller hölje på insidan.
De kaffen vi smakade bar kanske inte så mycket pappsmak som man kunde tänka sig (vilket jag varit med om i vissa liknande förpackningar), men skillnaden i hållbarhet var markant. Hearts kaffen var betydligt färskare och mer vibranta än de övriga. När vi bryggde dem en vecka senare var de två första i stort sett döda, medan Heart fortfarande höll måttet. Så min slutsats av det var att papp ämnas för lokal försäljning med kort hållbarhet, medan den typ av förpackning som Heart använder håller mycket bättre och längre.
Men så åkte jag till New York och köpte med mig en del kaffe (delvis från samma rostare som vid koppningen i somras). Även dessa flögs till Sverige genom luftkabintryck (som man kan se på den vita förpackningen på bilden, en förpackning som är liknande Hearts). Även denna gång upplevde jag initialt samma fenomen som tidigare. El Beits kaffe (den vita förpackningen innehållande ett ekologiskt kaffe från Costa Rica) upplevde jag som mer vibrant och färskt än de andra, och jag hade nog inte tänkt mer på det, om det inte varit för att jag nu hade en stor mängd kaffe i skafferiet att välja mellan, och därför var tvungen att variera mig en smula.
Detta ledde till flera saker; våra egna kaffen från Kenya och Panama hade blivit stående ett tag eftersom jag nu ville försöka dricka upp de Amerikanska kaffena innan de dog, vilket ledde till att Panaman och Kenyan hunnit bli över en månad gamla innan jag åter gav mig på dem. Mindre förvånande var att jag upplevde Panaman som relativt platt och tråkig, men betydligt mer överraskad var jag av att Kenyan nu var bättre än någonsin?!
Och om jag var förvånad över det, så är det inget mot vad jag blev av det faktum att Coavas Honduras kaffe som förpackats i samma förpackningar som jag dömt ut i somras, och som färdats med mig i flygplan, visade upp samma tendens, medan Stumptowns Etiopier visade på stadig föråldring. Honduraskaffet hade jag upplevt som rätt trist och platt redan vid de första bryggningarna efter landning, men min tanke var att förpackningen rimligtvis borde stadigt kvävt kaffet till döds. Tvärtom följde den samma livskurva som Kenyan (inte exakt då, men ni fattar).
Om jag ska tratta ner detta till en slutsats, så är det att jag lärt mig massor och ändå vet mindre än jag visste förut. Det tycks som att varje kaffe agerar efter eget huvud, och därmed blir generaliserande rekommendationer något missvisande (något vi i branschen naturligtvis känner till, men hur ska detta kunna berättas för konsumenten?). Generellt sett så upplever jag den sortens påsar vi använder ha en högre stryktålighet för innehållet än de som är av ren papp, men bevisligen så klarade sig ett kaffe (Honduras) bättre än ett annat (Etiopien). Varför? Är det kaffets resa till inköpsplatsen som skiljer dem åt? Rostarens skicklighet att få ut något av bönan? Bönans inneboende kvalitet och karaktär? Eller tusen andra anledningar?
Olika klimat klarar ju olika typer av lagring också, något man måste tänka på när man läser internationella rekommendationer. I Skandinavien tycks kaffe hålla längre än i den södra hemisfären till exempel, något som kan förklaras både med värme, luftfuktighet och infrastruktur.
Så det är en utmaning att jobba med och kommunicera en produkt som är organisk, där många av ens egna föreställningar och slutsatser ständigt utmanas och måste upp- och omvärderas!
*fotnot: samtliga kaffen har bryggts på flera olika sätt; V60, Chemex, Siphon, Clever och Woodneck.
1 kommentar:
"...jag lärt mig massor och ändå vet mindre än jag visste förut..."
En klassiker! Så är det med kaffe ;-)
Jag tror verkligen att det även har att göra med hur man rostar. Haugaards och TWs kaffe tycker jag oftast har betydligt bättre livslängd än många andras, oberoende av kaffenas ursprung.
bra inlägg!
Skicka en kommentar