...kaffenördar är som hustrun, man vet inte var faan man har dom, det är berg o dalbana hela tiden, ena dagen är det skottpengar på en, nästa skall det delas ut nobelpris. Men faan ta dig om du inte kommer hem med blommor...
läs nedan klippt ur en tråd på riktigt kaffe
"sirap! Jag känner smaken av sirap och den är helt underbar! Len, söt, salt, fyllig, fruktig lönnsirap som omsluter tungan och fyller bihålirna med en underbar renasal doft och mina smaklökar dansar wienervals längs Vallgatan när jag lämnar rosteriet...
Spring och köp! Det här är det bästa jag någonsin druckit på da Matteo sedan Erika slutade.
En stund tidigare hade jag provsmakat samma blandning på Kaffemaskinen och då var den platt, tunn och tråkig. Kan vara åldern. Kan vara längden på skottet. da Matteos var betydligt mindre i mängd.
Gjorde cappuccino på den när jag kom hem och den blev god. Är inne i en "non milk"-period nu så jag ska inte försöka mig på att recensera ytterligare."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt när du citerar mitt inlägg...
Själv är jag glad att jag faktiskt tog promenaden till da Matteo för att ge kaffet en andra chans. Någon annan kanske skakat på huvudet åt er och fikat på Bar Centro som vanligt...
no harm David bara roligt att du fick en kaffeupplevelse. Och vad jag menar på bloggen är inte riktat mot dig. Utan jag vill bara illustrera svårigheten med vårt kaffejobb och svårigheten att även tillfredställa kunderna. Ungefär som ett äktenskap, ups and downs...
dessutom tyckte jag citatet var vackert, lite kaffepoesi!
Jag försökte måla lite extra där smakpreferenserna tog slut...
Jag är imponerad inte bara av kaffet, utan även av din/er förmåga att vaska fram bra baristi. Bra jobbat!
Tack ska du ha, kanske dags för en fika ngn dag hör av dig om du är i stan
Skicka en kommentar